Vad kul det ska bli att börja blogga. Kul och samtidigt konstigt. Hur gör jag nu?

Hur fungerar det? Vad skriver man om i allra första inlägget? Hej, jag heter Helena?

Jag har så länge jag minns skrivit och skrivit. Skrivit för min egen skull, skrivit utbildningsmaterial, skrivit rapporter och ansökningar, skrivit låtar, texter och funderingar och reflektioner. Att skriva har alltid varit mitt sätt att bearbeta tankar och idéer för att komma vidare och förstå mer. Så att börja blogga kändes som en väldigt naturlig idé när den kom.

Men nu när det är dags så undrar jag hur man gör?  Ska jag berätta vem jag är, vem jag tror att du är, kanske ge en beskrivning av vad jag kommer att skriva om, hur jag känner, hur jag hoppas att du ska ta emot det jag skriver?

Fast tänk om ingen läser? Varför gör jag det här egentligen? Nej, jag kanske ska skjuta upp det här tills jag är mer redo, tills jag känner mig säkrare, tills jag har kollat om det är någon som är intresserad, tills jag vet mer, tills jag gjort mer omvärldsbevakning och kollat hur andra gör eller…

Jag tror inte jag är ensam om att hitta en massa frågor när jag är på väg mot något nytt.

Jag tror inte jag är ensam om att hitta en massa frågor när jag är på väg mot något nytt. Relevanta frågor med saker jag behöver få mer klarhet i innan jag är redo att sätta igång, men även frågor som dyker upp när jag närmar mig startlinjen som inte är så viktiga egentligen. Resfeber-frågor som jag får söka svar på efter hand jag reser, frågor som mest visar på min osäkerhet; att jag är på väg in i något nytt, något ännu okänt.

Varför gör jag det här? Är det lönt? Vem tror jag att jag är, vad kommer andra att säga, tänk om jag verkar konstig. Ja, listan kan göras lång på frågor som jag tror att vi alla möts av när vi ska ge ut oss på för oss okänd mark.

Jag tror att vi behöver lyssna till våra egna inre frågor. Lyssna till vad frågorna manar oss att vara och göra och vad de visar på för motstånd. Höra vad de berättar om våra rädslor och farhågor så vi inte blir lamslagna och backar utan istället kan märka vad vi behöver för att våga ta steget. Att skilja på frågor som visar att jag faktiskt behöver mer tid och ”resfeber” frågor som jag snarare får lugna med en försäkran att jag har förstått budskapet men ändå kommer att gå vidare, trots att jag är osäker och ännu inte har alla svar.

Bloggen har sitt ursprung i att jag är övertygad om att vi behöver dela med oss av våra erfarenheter för att hjälpa varandra vidare i våra liv

Att börja blogga ger mig en hel del resfeberfrågor men jag sitter trots allt här nu och skriver och det känns jätteroligt. Jag har, som i de flesta andra resor, en riktning, men kan ännu inte beskriva varken väg eller resmålet i detalj. Vad jag vet är att bloggen har sitt ursprung i att jag är övertygad om att vi behöver dela med oss av våra erfarenheter för att hjälpa varandra vidare i våra liv. Att dela det som betyder något, de underliggande frågorna som formar våra val oavsett om vi är medvetna om dem eller inte. Att hjälpa varandra att lyfta fram vår inre farhågor och förhoppningar så vi kan göra mer medvetna val och våga leva fullt ut som de vi är.

Så min blogg är mitt sätt att dela med mig av mina tankar och upplevelser. Kanske de länkar in i dina och att du kommer att känna igen dig i mina inlägg eller så gör du inte det, men nu är steget taget. Nu har jag skrivit mitt allra första blogginlägg. Vad gör jag nu, kan jag lägga ut det bara? Eller ska jag skriva femton inlägg till först så jag får med mig fler saker, borde jag inte… Nej STOPP.

Jag gör det nu. Bryter isen. Välkommen till min blogg :-)!

Kommentarer