Resilience. Spänstighet, elasticitet, motståndskraft. Jag söker efter ett bra ord på svenska. Kanske är återfjädring det ord som bäst beskriver resilience?

Resilience – för mig är ordet förknippat med en bild på ett hjortdjur som blir skrämt och rusar iväg. Adrenalinpåslaget är högt, det är ingen tid för eftertanke utan kroppen använder all energi i syfte att springa bort från hotet. Men, när faran är över så ruskar djuret av sig stressen, tittar sig omkring och återgår sedan till att beta i lugn och ro.

Tänk om vi tränade oss på att definiera våra hotbilder så vi inte går runt med diffus oro i magen. Att uppmärksamma oron så vi kan lyssna på budskapet och avgöra om det är hjärnspöken eller ett relevant larm om en fara.

När vi ser klart på pudelns kärna och ett eventuellt problem är det ju så mycket enklare att upptäcka lösningen. Då kan vi definiera de alternativ vi kan välja mellan och agera medvetet på ett adekvat sätt. Och sedan – återspänsta till lugn och frid så vårt parasympatiska nervsystem får chans att bygga upp vår kropp och vi får tillgång till långsiktigt tänkande och förmågor.

I vår tid är det lätt att dras med i en anda av stress och oro och vi behöver stanna upp och lyssna så vi får perspektiv på våra orosmoln som i de flesta fall inte handlar om liv och död. Så vi kan leva och verka kreativt, fritt och enkelt och kan njuta både av det goda livet och se meningen i de utmanande situationer som kommer i vår väg.

När jag har haft en omtumlande upplevelse använder jag oftast flera tekniker för återhämtning:
• Vila. Sova, dra mig undan en stund.
• Röra på kroppen, ruska bort stresshormonerna från cellerna.
• Andas. Sucka och andas ut oron.
• Se mig omkring eller lyssna på omgivningens ljud så jag landar i nuet.
• Gå ut i naturen
• Krama om mig själv och uppmärksamma att faran är över.

Det behöver inte ta mer än några minuter, men en medveten återhämtning så jag hjälper mitt system att komma tillbaka till en känsla av lugn, glädje och optimism.

Hur gör du?