Att bjuda sig på god disciplin.

Att bjuda sig på god disciplin.

Nu har jag föreläst, skrivit, tänkt, genomlevt, följt andras processer, haft kurser, coachat, målat, skrivit låtar, tänkt och skrivit igen. Ja, det har länge legat på lut, någon form av bok vill bli till. Jag har värjt mig ett bra tag och haft undanflykter som att Nej, jag har skrivit så mycket redan, just nu har jag för mycket annat, det blir för svårt, det kommer att ta för mycket tid, det är nog inte dags just nu, det är nog inte det jag ska lägga min energi på. Jag har ifrågasatt värdet, nyttan, min egen förmåga, min egen vilja och försökt att skjuta undan idén. Men, den lilla rösten inne i mig pockar på och även om en del av mig fortfarande vill ifrågasätta så kan jag inte annat än inse fakta. Det är dags att börja. Jag drar ett kort från min bok Leva, växa, älska och upp kommer två kort, Nöjdheten och Surrender & Release.

Haha, nöjdheten! Ja jag kanske ska gotta mig idag åt att ett beslut är taget, tillåta mig att vara i nöjdheten, ge mig god energi och fira vad jag nu vet. Att jag ska skriva om inte en bok, så åtminstone en skrift om vad DREAM och dreamfulness handlar om.
Kort nummer två är Surrender & release. Det slår mig att det är dags att släppa taget om att allt måste finnas med och öppna upp för en mindre omfattande bok. Se det mer som en lek, som inför en kurs eller en workshop. Det behöver inte bli så bra, allt måste inte finnas med, men det skulle vara härligt att få många lösa anteckningar samlade.

Ja, det är dags att sätta samman tankarna kring DREAM modellen och jag ser både med glädje och bävan på att jag skriver om det såhär. Men, faktum kvarstår – a deliberate Yes is liberating! Och ibland är det en hjälp att uttala sin intention högt. Att ta ett kliv ut och säga ja. Att ta ett kliv in och säga ja, jag kör på.

Och hur hör detta ihop med god disciplin? Jo, idag stod det plötsligt klart för mig att det jag behöver just nu är att avgränsa mitt engagemang och bestämma hur mycket tid jag kan avsätta för att komma vidare. Inte agera i energiryck, inte ha för bråttom, inte ifrågasätta, utan låta saker utvecklas i ett kontinuerligt flöde. Och ordet som kommer för mig är strimma. Att planera mina dagar som strimmor, i moduler.

När jag gick på musikhögskolan var det väldigt vanligt med magkatarr och andra stress-symptom bland oss studenter. Det fanns alltid obegränsat att göra och sällan en absolut gräns för när något var färdigt. Konserter, satslära och komposition var enklare, de utgjorde ju ett tydligt resultat, men att öva på sina instrument var en kontinuerlig stress i kombination med längtan och viljan att själv skapa och hitta sammanhang för att musicera. Min metod var just att tänka strimmor då. Att avgränsa varje uppgift i en strimma.

Jag använde ett vanlig rutat anteckningsblock, där varje ruta motsvarade 15 minuter. Sen bestämde jag vad varje instrument och uppgift skulle få ta per dag, fem dagar i veckan. Det vill säga i mitt fall som jag minns det, 15 min gitarr, 15 min trummor, 30 minuter bas, 2 h piano, och 2 h sång. Och när det var gjort så fick jag musicera, men jag var klar med dagens övning. Och wow, vilken effekt det fick. Helt plötsligt kände jag att jag var igång, jag kunde slappna av och vara ledig, jag kunde ägna min kreativitet till roliga saker och inte uppleva mig som att jag alltid borde ha gjort något annat. Och jag utvecklades.

När jag läste didaktik senare så kom strimmor upp som ett begrepp i planering och det har följt mig genom hela livet som ett bra knep för att använda min tid och kraft till det jag önskar utan att bli överväldigad och splittrad. Att avgränsa det jag vill utveckla. Tänka i moduler som ger ett lugn och en tillit till att bollen är i rullning, utvecklingen är igång. Att planera i strimmor är något jag återkommer till gång på gång och ofta tar upp i kurser, och det är som med mycket annat något som ibland känns mer aktuellt och ibland mer överflödigt. Men nu. Påminnelsen känns tydligt i mig. Det är detta jag behöver just nu och den ton jag vill sätta an i år. Att ge mig själv god disciplin där strim-tänk hjälper mig att ha fokus och komma vidare.

Så, beslutet är taget. Jag kan inte garantera att det blir en färdig produkt, men jag ger mig själv två timmar, fem dagar per vecka  i januari för att sammanställa anteckningar och komma igång. När det är gjort blir det utvärdering och då får jag se hur nästa steg blir, och ta ett nytt beslut utifrån detta.

Dela upp din dag i moduler. Planera i strimmor. Detta är en framgångsmetod jag återkommer till gång på gång.
Att bjuda sig på god disciplin, underbart 🙂

Lämna ett svar