Idag gick jag en morgonpromenad och funderade över framtiden. Vad önskar jag ska hända och vad drömmer jag om denna höst? Min blick föll på spåren i marken och det klickade till i mig när jag såg hur någon – en traktor – hade tagit bort tång och skräp och banat väg för nya spår. Ja, är det inte det det handlar om ibland? Att ta ett steg tillbaka, rensa i allt som skymmer så vi kan skönja nya stigar framåt. Att rensa i autopilots-antaganden och invanda mönster och aktivt välja riktning. Ett steg i taget.
Vad är jag sugen på, vad fångar min uppmärksamhet? Vad drar i mig denna höst?

Ständigt aktuella frågor i äventyret Livet :-)!