Häromdagen stod jag och målade lister. Inte något jag normalt gör, men i vårt nya hus med renoveringsbehov möts jag av många situationer och val som jag aldrig funderat på. Som är det värt att måla om gamla lister eller ska vi köpa nya? Vilket är enklast, vad är mest ekonomiskt, mest hållbart ur miljösynpunkt? Vad är grundvalen i de beslut jag tar, och är att måla lister det bästa att lägga sin tid på. Borde jag inte istället……
Jag skrattar åt mig själv – måste det alltid vara det snabbaste, det mest effektiva eller ekonomiska, varför inte bara följa glädjen och njuta av hur den gamla färgen sakta ersätts med något nytt? I vårt samhälle har vi så mycket fokus på ökad produktivitet och effektiva resultat och nog är de flesta av oss smittade av det? Jag vet att det stillsamma, långsamma tempot gör under med oss och trots det märker jag hur enkelt det är för mig att negligera detta behov och utgå från värdemätaren produktivitet och tidseffektivitet.
Vi lever i en tid då valfriheten är enorm och jag sjunger ofta tacksamhetens lov över alla bekvämligheter och uppfinningar som underlättar mina vardagliga bestyr. Jag älskar att vrida på kranen och få ut rent vatten, jag älskar att slänga in tvätt och disk i maskiner och utan ansträngning få rena kläder och tallrikar. Jag njuter av all den bekvämlighet som frys, kyl, elektrisk spis och dammsugare ger mig. Men att stå och måla lister, en i taget med långa penseldrag och se hur färgen långsamt täcker. Ahhh självvald meditation och en stund av ren och skär närvaro då koncentrationen på det enkla, praktiska gör att jag landar i mig själv.
Efter en stund av tystnad börjar det dyka upp nya funderingar och jag börjar reflektera över vanor. Vilka vanor vill jag ha med mig in i hösten? Hur vill jag leva och vad är viktigt för mig att prioritera för att vara närvarande och inte rusa iväg från mig själv? Vad är mitt nästa steg och hur ger jag mig goda förutsättningar att gå i den riktning jag önskar? Vilka rutiner vill jag bjuda in till? Och är jag sugen på rutiner, eller låtsas jag bara inför mig själv att jag kommer att hålla dem?
Ja i tystnaden är det enklare att höra vad som pockar på och vill komma fram, och det är en viktig sak att ta med mig in i hösten, precis som ofta förut. Tystnaden, närvaron. Jag tar på nytt ett beslut att prioritera meditation, aktivt drömmande och medvetet intentionsskapande även denna höst. Femton minuter meditation, femton minuter medveten intention. Enkelt på pappret, men jag vet att det kommer dagar då jag lätt tappar bort mig och funderar på hur jag ska hjälpa mig själv att hålla kvar i mitt beslut.Sätta in i almanackan, schemalägga veckovis, utvärdera kontinuerligt, gå ihop med någon annan så vi påminner varandra? Det finns många sätt, men för min del handlar det mest om ett helhjärtat beslut som jag tar om och om igen. Ett beslut jag ständigt uppdaterar för att hjälpa mig att prioritera det jag vill och vet att jag mår bra av.
Vilka vanor vill du ta med dig in i hösten? Och vad behöver du för att hålla kvar i dina goda intentioner och vanor?
